Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 11. Friherre Hugo Wilhelm Johan Nathanaël Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passionerad samlare svåraste konsten af alla: den att kunna begränsa
sig. Trägnare än de flesta följde han företeelserna på den inhemska
konstmarknaden och ökade ständigt genom lyckliga förvärf sin samling.
Men i senare år, då samlingen blifvit rikhaltig, släppte han i regeln
ifrån sig ett svagare verk, i samma stund han kom öfver ett bättre —
en förträfflig regel för samlare, — hvarigenom samlingens nivå höjdes,
utan att dess numerär ökades. Och därigenom kunde han alltid åt sin
vackra villabostad på Djursholm bevara karakteren af ett smakfullt hem,
i stället för att förvandla det till ett ogästvänligt museum.
Hans samlare-specialitet var som bekant porträtt, målade af svenska
konstnärer. Men i den vägen var också hans galleri enastående bland
samtida privatsamlingar i vårt land. Den innefattade porträttmålningar
af så godt som alla mera bemärkta — jemte ett antal mindre kända —
svenska porträttörer ända från 1600-talets början till en god bit in på
1800-talet, ej längre. Äfven häri visade han sin kloka
begränsningsförmåga.
In alles voro ett femtiotal svenska porträttmålare representerade i hans
galleri, många af dem genom ett flertal dukar.
Då vårt land icke egt ett så stort antal af konstnärligt verkligt
framstående porträttörer, är det naturligt, att bredvid det konsthistoriska värdet
en dylik nummerstark samling skulle genom sina många historiska
modeller erbjuda mycket af rent personhistorisk art, en serie bilder, hos
hvilka det ikonografiska, tidstypiska och kostymhistoriska intresset täflar
med eller rent af tar försteget framför det konstnärliga.
De kungliga konterfejen äro mindre framträdande. Deremot finner
man en hel rad intressanta porträtt af högadelns medlemmar på
1600-talet. Under 1700-talet bli de lågadliga och borgerliga porträtten
jemförelsevis talrika, och än mer under 1800-talets början.
Men samlingen är dock, som sagdt, hufvudsakligen anlagd ur
konsthistorisk synpunkt. Och det hedrar egarens fina artistiska smak —
endast bunden af en klok ekonomisk hänsyn — att han visste förvärfva
så många dukar, hvilka konstnärligt sedt tillhöra det bästa, som deras
respektive målare öfver hufvud åstadkommit.
1700-talets konstnärer äro helt naturligt rikligast företrädda. Skulle
man nämna några bland dem, som speciellt i det Rehbinderska galleriet
lysa genom förträffliga arbeten, blefve det kanske Per Krafft d. ä. och
än mer Scheffel, — på samma gång både den Ehrenstrahlska skolan i
1600-talets början samt en Gustaf Lundberg (i pastell) och K. F. von
Breda längre in på 1700-talet äro fullgodt representerade. Bättre eller
ens fullt så goda alster af de två förstnämnda målarnes penslar finnas t.
ex. icke i svenska statens eljest så rika porträttgalleri. Speciellt en
Scheffels bästa konterfej torde öfverraska mången, som endast känner
denne artist från hans många svagare bilder. Särskildt i några porträtt
af äldre, af lifvet pröfvade och ingalunda „bildsköna“, damer låter han
oss göra bekantskap med verkliga personligheter af utprägladt individuellt
utseende, korteligen visar en psykologisk blick, som man alltför ofta
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
