Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förlofvade mig med Henriette Grill, dotter af öfverstelöjtnanten i
Generalstaben Claës Lorentz Grill, till Godegård, och Henriette Lidman, som
var dotter till den för sin lärdom frejdade domprosten i Linköping Sven
Lidman och Ebba Annerstedt. Claës Grill tillhörde den gren af den
urgamla genuesiska doge-ätten del Grillo, som utflyttade till Tyskland
och 1571 erhöll romersk riksadlig värdighet samt på 1600-talet öfver
Holland i konung Gustaf Il Adolfs tid inkom till Sverige, der ätten snart
giorde sig bemärkt genom storartade företag på handelns och
industriens område, genom sin rikedom, sin uppoffrande fosterlandskärlek och
sitt mecenatskap.
Den 1 dec. 1889 firades vårt bröllop på Godegård, hvarefter vi
bosatte oss i Linköping. Jag var då kapten och chef för Vestanstångs
kompani.
År 1897 blef jag uttsedd till Andra fördelningens militärförenings
stipendiat för 1898, och genom ministern för utrikes ärendena, som då
var grefve Ludvig Douglas. erhöll jag tillståid att under 3 månader
följa öfningarna vid det i Bruxelles förlagda belgiska
grenadierregementet. I början af maj 1898 afreste jag till Bruxelles och blef der
mycket väl mottagen af konung Leopold If och de militära
myndigheterna samt af svenska envoyén, grefve Gyldenstolpe. Chef för
belgiska grenadierreg:tet var öfverste Wahis, som förut varit generalguvernör
i Kongo, chef för 8. brigaden generalmajor Daelman och chef för 4.
fördelningen generallöjtnant Bocquet.
Belgien hade vid denna tid en civil krigsminister, Vandenpeerebom,
en originell och mycket duglig man Han visade mig mycken välvilja,
och det anseende, jag åtnjöt hos honom, hade en för Belgien vigtig följd.
- Under ett samtal oss emellan utfrågade han mig angående svenska
arméns organisation m. m, och då han erfor, att våra värnpliktiga icke
erhöllo mera än 90 dagars öfning, förklarade han, att detta vore alldeles
för litet, hvilket jag naturligtvis medgaf, men tillade att vi hoppades att
snart få ett års öfning för de värnpliktiga. — Kan ni då göra soldater
på så kort tid? sade ministern. — Ja, svarade jag, jag tror det, ty vi
hafva två stora hjelpmedel härtill: för det första kunna alla värnpliktiga
läsa och skrifva, ocl för det andra hafva vi den Lingska gymnastiken
för deras kroppsliga utveckling. — Hur skall man få lära sig den?
frågade ministern. — Det bästa sättet är, sade jag, att skicka en belgisk
officer till Syerige för att studera den svenska gymnastiken vid armén
och Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm, och jag tillåter mig att
såsom en synnerligen lämplig person för deita uppdrag föreslå kapten
Lefebure vid grenadierregementet. Ministern skickade genast efter sin
kabinettschef, öfverstelöjtnant Libbrecht, sade honom, hvad jag föreslagit,
och befallde, att Lefebure samma höst skulle sändas till Sverige.
Lefebure hade vid min ankomst till Bruxelles ställts till mitt förfogande för
att meddela mig upplysningar och i öfrigt bistå mig, och jag hade snart
lärt mig uppskatta hans stora intelligens, duglighet, energi och ovanliga
omdömesförmåga. Han blef verkligen afsänd till Sverige i dec. 1898,
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
