Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 12. Friherre Carl Magnus Victor Rehbinder till Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tung, men tar sig ståtligt ut genom sin storlek och sina goda
proportioner; den har i längden 15 fönster och i bredden 5.
Reinhold Rehbinder, som var en äldre, medelstor man af ett
distingueradt, men sjukligt utseende, tog emot mig med stor hjertlighet och
hälsade mig välkommen till ättens stamgods. Sedan gjorde vi en
promenad i omgifningarna. Invid Uddrich åt gårdsidan finnes en liten
sjö, ur hvilken rinner en å. Sedan man på en bro passerat denna,
kommer man in i en mycket stor och vacker park, som hade en areal
af nära 50 hektar, och der det fanns omkr. 20 km. vägar att
underhålla. I denna park är familjens grafkapell uppfördt. I öfrigt är slottet
omgifvet af stora åkerfält, och den i allmänhet släta och öppna trakten
påminner mest om Skåne.
Jag satte mig genast till verket att göra studier i familjearkivet och
fann det rikare än jag hade väntat. Under det jag dref mina
arkivstudier, var jag hvarje dag ute kring egorna, antingen med
egendomsherren eller med hans förvaltare, herr von Siewers. Den gamle grefven
tycktes stå på en mycket god fot med sina underhafvande. När vi
träffade bönderna ute, helsade de höfligt genom att taga af sig mössan,
men utan kryperi, i det de sade „tere!1“ (goddag), och när grefven
aflägsnade sig ifrån dem, sedan han samtalat med dem, sade han:
„jumalaga!“ (à dieu). Herr von Siewers berättade, att grefven var mycket
god mot sina underhafvande, hvars ställning han på allt sätt sökte
förbättra.
Reinhold Rehbinders son Henrik, som bebodde egendomen
Mönnikorb, 5 km. derifrån, kom på besök dagen efter min ankomst. Han
var då 42 år gammal och hade ett ovanligt vackert och sympatiskt
utseende. På Mönnikorb gjorde jag några dagar senare bekantskap
med hans hustru, Madelaine von Kotzebue, en mycket vacker och
intagande dam, samt med deras barn. Alla talade de franska, tyska, ryska
och estniska, hvilka språk dagligen talades omvexlande af alla familjens
medlemmar. Mönnikorb, som ligger midt på den stora slätten invid en
liten sjö, var omgifvet af en vacker park, utanför hvilken sträckte sig
stora sädesfält.
Sedan jag tillbringat en och en half vecka på Uddrich, vistades jag
några dagar på Mönnikorb, hvarefter Henrik Rehbinder åtföljde mig till
villa Solitude vid Östersjön för att besöka hans syster Stella, gift
med sin kusin godsegaren Konstantin von Bremen. Äfven med dessa
älskvärda slägtingar var det ett stort nöje att göra bekantskap.
Derifrån begaf jag mig öfver Kegel till Reval, der Reinhold Rehbinder ställt
sitt vid Breitstrasse belägna hus, som han bebodde under vintrarna, till
mitt förfogande.
Efter en dags uppehåll i Reval reste jag öfver Finska viken till
Helsingfors. Här hade jag nöjet att göra bekantskap med
generalmajoren friherre Alfred Rehbinders enka, friherrinnan Mathilda
Rehbinder, född Tigerstedt, en särdeles älskvärd, berest och beläst dam, som
tog emot mig som en verklig slägting. Jag hade äfven tillfälle att stifta
31 — Ätten Rehbinder. 481
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
