Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 15. Friherre Johan Adam Rehbinder tilf Uddrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom Johan Adam Rehbinder för „klander och tadel å Konungens
dom&“ fälldes till undergående af 14 dagars vatten och bröd.
Detta domslut blef af Hofrätten i hemlighet expedieradt till
Kongl. Maj:t utan att delgifvas den dömde, för den händelse han
deröfver skulle vilja anföra besvär; men sedan han hos Kongl.
Maj:t anfört klagan öfver denna Hofrättens uraktlåtenhet, ålade Kongl.
Maj:t Hofrätten genom utslag den 11 jan. 1771 att delgifva honom
den öfver honom fällda domen jemte besvärshänvisning, en
befallning som Hofrätten fullgjorde först den 31. i samma månad.
Såväl Johan Adam Rehbinder som advokatfiskalen anförde nu
besvär öfver Hofrättens dom, den förre med yrkande att blifva frikänd,
den senare med yrkande, att straffet skulle skärpas till en månads
vatten och bröd. Men Kongl. Maj:t fastställde genom slutlig dom af
den 20. mars 1771 Hofrättens utslag, hvilken dom är undertecknad:
„Under Kongl. Maj:t vår Allernådigste Konungs och Herres frånvaro
C. Rudenschöld. Niels Bielke, J. B. Schwerin,
Jean von Wallwijk, M. von Hermanson, M. Posse,
Er. Stockenström, Joackim Beckfrijs, Ulr. Barck.
J. Wallencreutz..
Johan Adam Rehbinder hade emellertid under tiden setat häktad,
så att hans fängelsetid, de 14 dagarnas vatten och bröd deri
inräknade, uppgick till 19 veckor; han kom nemligen icke på fri fot förr
än den 13 apr. 1771.
Denna process väckte naturligtvis ett stort uppseende och gaf
anledning till utgifvandet af flera brochurer, deri Hofrätten häftigt
angreps för sitt våldsamma förfarande, hvarigenom den „tvärt emot
lag, medborgerlig vänskap och allmän säkerhet spelat denna
vederstyggliga tragoedie“. De i synnerhet under sista skedet af
frihetstiden mycket starka partilidelserna ansågos härvid hafva varit
orsaken till Hofrättens beteende och Kongl. Maj:ts i Riksrådet gifna
stadfästelse å den af allmänna meningen såsom orättvis betecknade domen.
Det framhölls, att assessor Gjörwell i sin „Svea Rikes Krönika“
samtidigt opåtaldt fick införa och trycka den samma „rubriquen,“
som ansågs så straffbar, när det gälde Johan Adam Rehbinder. Man
ansåg det äfven orimligt, att den senare skulle åläggas så hårdt straff,
då assessor Arvid Bernhard Virgin „för det grofva brott, för hvilket han
inför Hofrätten år 1769 tilltalats, endast dömdes till 300 daler silfver-
mynts böter.41 Egendomligt förefaller det också, att justitieombuds-
1 Syftar på de af A. B. Virgin af trycket utgifna skrifterna: „Emn patriots
tankar om Grundlagens nödvändiga förbättring, som rörer fides publica och dess be-
493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
