Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen: biografier - 16. Berndt Wilhelm von Rehbinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver ända, innan de fingo tid att sätta sig till motvärn. Anfallet gick
oemotståndligt framåt öfver döda och sårade, som lågo 6 till 7 man
högt. Men ryssarne erhöllo snart förstärkning af några
kosackafdelningar, som visade sig i svenskarnes venstra flank vid Bertila. De
blefvo väl med tapperhet bortdrifna af femmänningarne; men
fiendens öfvermakt kom svenska fotfolket att vackla. Armfelt drog sig
derföre tillbaka ned på elfven, ordnade sig och framgick åter till
anfall med lika stor framgång som första gången. Furst Galitzin,
som tviflade på stridens utgång, och som beslutat sig för återtåg, lät
nu, för att hindra rytteriet på svenskarnes högra flygel att oroa hans
tillbakavikande fotfolk i flanken, sitt dittills overksamma rytteri
framrycka mot svenska rytteriets högra flank. Rytterimassorna rörde sig
fram mot hvarandra; men i de manshöga drifvorna var det en högst
olämplig tummelplats för en ryttarestrid, hvarföre de ryska
dragonerna sutto af och fortsatte framryckningen till fots. Då var det som
om snöfallet hade tilltagit i ymnighet och insvept hela slagfältet i
dunkel; ty om det anfall, som sedan skedde, vet man intet med visshet.
Man har påstått, att generalmajor de la Barre, som här förde
befälet, låtit sitt kavalleri vika tillbaka utan strid; men häremot lära
många omständigheter tala. Major Bleckert och kapten Standén vid
Wiborgska dragonreg:tet stupade, hvilket bevisar, att strid egt rum,
och antagligt är, att de la Barre vid Storkyro liksom alltid tillförene
gjort sin pligt såsom en tapper soldat och krigare.
Det troliga är, att det svenska kavalleriet, öfverraskadt af ett
häftigt flankanfall och på samma gång utsatt för dragonernas eld
framifrån, måst efter en kort strid lemna fältet.
Fotfolket, som sedan saknade flankstöd, blef derefter anfallet från
alla sidor och illa tilltygadt af ryssarne. Rytteriet på venstra flygeln
sökte förgäfves att bistå det. Ryttmästarne Axel Bure och Kuhlfelt
samt major Freidenfelt sårades svårt — den sistnämnde afled
följande dagen af sina sår, — och den tappre öfverste von Essen
stupade, blödande ur 32 sår. Svenskarne hade förlorat slaget; men
ryssarne köpte segern dyrt med en förlust af, som det uppgifves,
3000 man. Svenskarnes förlust åter uppgifves till öfver 2000 man.
Efter slaget vid Storkyro kom en gruflig nödens tid öfver landet.
Qvarlefvorna af den svenska hären drogo sig tillbaka, fienden fick
utbreda sig åt alla sidor, och hela Österbotten kom småningom i
fiendens våld. Ryssarne foro fram med mycken grymhet. Jakobstad
brändes, och kyrkor sköflades, gårdarne härjades och brändes, så
504
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
