Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ett sorgligt misstag.
Vi veta alla, att hvad vi upplefvat och lärt
före vårt tolfte år, det står för vårt
medvetande såsom en ganska suddig tafla i mörk eller
ljus ton, med enstaka skarpa ljusreflexer öfver.
Hvad vi däremot erfarit, upplefvat och lärt
från vårt trettonde till vårt tjugonde år, alltså
under de för själens likaväl som för kroppens
utveckling så betydelsefulla »ton »-åren, det
är mejsladt in i vårt medvetande, det är en
skrift präntad med stilus på stentaflor, en skrift,
som aldrig utplånas.
Hvilket sorgligt misstag är det icke då att
under just dessa lifsbestämmande år lämna
massan af samhällets barn utan ledning och
utan annat stöd än det slumpen består dem.
Vid tretton års ålder sluta de flesta skolan.
I sitt fjortonde återkomma de för att göra sin
nattvardsläsning. Deras prästerlige lärare klaga
ganska allmänt öfver, att deras hufvuden
redan då äro så tomma, som hade små fåglar
pickat upp hvarje vetandets korn därur. Hvad
som nu i regel fylles i dessa tomma rum, det
veta vi alla, en bokstafstro, som ofta redan
är aflifvad i barnens sinnen och som i den
formen endast sällan göres åter lefvande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
