- Project Runeberg -  Per Lindeströms resa till Nya Sverige 1653-1656 skildrad av honom själv i hans handskrift "Geographia Americae eller Indiae Occidentalis beskrijffningh" /
194

(1923) [MARC] Author: Per Lindeström With: Nils Jacobsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom dörren, satte sig på en fotapall vid tröskeln och
låtsades vara en fattig tiggare. Värdinnan lät pigan giva
honom ett stycke grovt bröd, vilket han ödmjukt tog emot.
Sedan bad han att få köpa ½ stop öl. »Med detta ölet satt
jag länge och sörplade så smått med som en höna», varför
värdinnan flera gånger tänkte köra ut honom. De fulla
ryttarna, som gingo ut och in, sparkade åt honom och sade:
»Vad sitter du här i vägen för folk? Du finge väl bliva
ståendes utanför dörren.» De började sedan att dricka
skålar för hans rock, hans hatt, hans saker och hans pengar,
på vilka de nu rumlade. »Således gick skålen varvet
omkring, skreko, ropade och tornerade (de) gruveligen.»

En ung adelsdam träder fram som en räddande ängel.



När ryttarna äntligen gått sin väg, kom en ung adelsdam,
en överstelöjtnants dotter v. n. Maria Gyllenbahn, som
bodde i övre våningen, ned för att hälsa på värdinnan. Hon
såg noga på tiggaren vid dörren, som satte handen under
kinden och smålog åt henne. Hon skämtade med honom
och menade sig omsider i honom känna igen den vackert
klädda herrn, som dagen förut rest förbi och hälsat på
henne, och som sedan blivit överfallen och utplundrad. Hon
trodde, att han nu var på spaning och därför »förmummat
sig», samt lovade att ej röja honom. Då steg L. fram och
talade om vem han var, varvid värdinnan bad om
förlåtelse, för att hon velat köra ut honom.

»Jungfru» Gyllenbahn berättade därefter om löjtnant
von Vehlings många liknande bravader. Hon hade
föregående dag sett honom rida ut efter L. och fruktat det
värsta. Ett par timmar senare hade några resande kommit
från Wismar och berättat om överfallet. Av dessa
personer skaffade hon nu på L:s begäran en skriftlig attest
angående löjtnant von V:s överfall på honom. Dessutom
lånade hon honom en av sin faders hästar med sabel och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:01:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/resanyasv/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free