Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
pockande ton begära "backschisch". Men som jag
hört, att en Amerikanare, som nyligen besökt
pyramiden, blifvit af de medföljande männen
utplundrad, då han var inne i densamma, hade jag
lemnat mina penningar åt de af kamraterna,
hvilka ej följde med in, så att jag ej hade med mig
en enda piaster. Jag svarade dem derföre, när
de begärde penningar, att jag icke hade några.
De frågade då i vredgad ton, hvarföre jag ej
tagit några med mig, och jag lät dem förstå, att
jag af personer, som kände till saken, blifvit
underrättad om att det var bäst att ej hafva några
penningar, då man ämnade sig in i pyramiden.
De bådo då att jag skulle lofva att gifva dem
när vi kommo ut igen. Jag svarade: "detta få
vi se då", och dervid fick det förblifva.
När vi vandrat på deu besvärliga gångstigen
40 eller 50 fot, kommo vi åter in uti en bred
och jemn gång. När vi gått några steg framåt,
vände den Arab sig om, som gick framför mig,
och lade, utan att säga ett ord, sin hand på mitt
hufvud för att böja mig ned. Jag rågade
något förvånad hvad han dermed menade, men
innan han hann svara, såg jag orsaken dertill:
gången hade nemligen nu helt hastigt blifvit så
låg, att man ej kunde gå rak och han ville blott
hindra mig att stöta mitt hufvud. Efter några
steg voro vi nu inne i den så kallade
konungens kammare — en stor sal. Här stod den nyss
omtalade katafalken, men blott dess fot var
ännu i behåll. Denna mörka sal företedde en rätt
egen anblick, svagt upplyst af våra ljus. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
