Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Uti öknarna rundtomkring oss rådde den
djupaste stillhet, som är så egen uti dessa nejder.
Vi sjelfva, våra män och våra djur, voro de
enda lefvande i denna tysta, döda verld, utom
en och annan korp, som Hög förbi, och några
qvicka ormödlor, som sprungo omkring bland
ökendalens torra buskar.
Mycket förenade sig att göra vår Sabbath
fridfull, och den fullkomliga stillhet och tystnad
som rådde omkring oss, gaf godt tillfälle till
ostörda betraktelser öfver det ord, som är Vväl
vardt att man det anammar,’’ och till förtroliga
samtal med honom, som ser i det tysta, det
fördolda.
Ofta gingo mina tankar denna dag, liksom
alla öfriga dagar under min resa, hem till mitt
fosterland till min kära fädernestad der borta i
den aflägsna norden. Der hördes nu klockornas
ljud, förkunnande öfver staden, att templens
portar äro öppnade och att tillfälle är beredt att
sjunga den Eviges lof och lyssna till fridens
evangelium. Här i öknarna höres väl inga
tempelklockor, här ljuder ingen orgelton, men en och
annan vindflägt, som susar öfver den vilda
bergstrakten, är för det lyssnande örat lik en röst af
Gud; ty vindarna äro Hans tjenare, de komma
på Hans befallning och säga: "här äro vi."
Öfverallt finnes Gud och öfverallt är Han
densamme.
Följande måndag hunno vi mot aftonen till
en oas, omgifven af ofantliga berg. Namnet på
detta ställe var Wady Feran. Här fanns en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
