Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
öfverväldigad af en sådan nåd, man blyges öfver sig
sjelf — man liksom skyler sitt ansigte inför sin Gud.
Elias klagade inför Herren öfver det
olyckliga Israels affall, och Herren svarade honom att
han skulle gå till Damaskus och smörja Hasael
till konung öfver Syrien och Jehu till konung
i Israel och Elisa till profet. Dessa skulle
utföra Guds straffdomar; ty Herren tillägger:
"och skall ske, att den, som undslipper Hasaels
svärd, honom skall Jehu dräpa och den, som
undslipper Jehu’s svärd, honom skall Elias
dräpa," och till slut förkunnade Herren för Elisa, att
Han hade sjutusen män i Israel, som icke hafva
böjt sin knä för Baal, och dem skulle Herren
låta igenblifva, ingen af straffdomarna skulle
drabba dem.
Hur ofta har jag icke läst om detta Eliæ möte
med Gud på Horeb och nu stod jag sjelf på
detta Guds berg och vid den grotta, der Elias
talade med Herran. Detta ensamt skulle rikt
hafva betalat den besvärliga ökenresan och dock
hade Sinai ännu dyrbarare minnen, ännu heligare
ställen än detta.
Sedan vi lemnat Elia’s grotta och vandrat
ännu en god stund, stodo vi omsider på toppen
af Mosis berg och sågo ut öfver den heliga
trakten. Omöjligt kan jag skildra den ödsliga
vildhet, det storartade majestät, som bergen omkring
oss företedde. Dess heliga minnen trängde sig
på oss, och det föreföll mig nästan som om jag
varit alltför djerf, då jag vågat bestiga detta
berg, på hvilket Gud nedsteg och gaf oss sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
