Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Dagen var vacker, liksom de flesta dagarna
under vårt ökenlif, och aftonen var serdeles skön
med dess efterlängtade hvila, dess uppfriskande
svalka och dess klara månsken. Rundt omkring
vårt läger, som vi uppslagit i en temligen
rymlig dal, hade Beduinerna upptändt ej mindre än
fem eldar, omkring hvilka de slagit sig ned i
lika många grupper De hvita tälten, de aflas
tade kamelerna och Beduinerna kring sina eldar
— allt detta, samladt i en ökendal, omgifven af
höga, kala klippor, skulle hafva varit ett tacksamt
ämne för en målares pensel:
Efter att dagen derpå äfven hafva färdats
genom bergiga trakter, kommo vi Onsdagen den
28:de till en stor sandslätt. Långt borta på
andra sidan om denna slätt sågo vi en dunkel höjd
som sträckte sig längs efter hela slätten, och
der bildade dess gräns. Vår väg gick nu rakt
emot denna bergskedja, hvilken växte i höjd ju
mer vi närmade oss densamma.
Under det vi redo öfver denna slätt, stannade
en gång belt hastigt en af våra Beduiner’ (som
till fots följde oss) ocli uppmanade oss att göra
detsamma, han upptog derpå en sten och
kastade den och träffade dermed hufvudet af en
orm, och dödade honom. Ormen var af samma
färg som sanden och ej mer än en aln lång, men
våra män påstodo att dess bett är ohjelpligt
dödande.
Vi närmade oss nu allt mer och mer det
förut omtalade berget, och när vi slutligen befunno
oss vid dess fot, föreföll det oss nästan omöjligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
