Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’166
dessa murar äro ännu qvar, oaktadt de troligen
blifvit byggda under Davids och Salomos tid.
Af sjelfva templet finnes ej sten på sten, och
midt på den gård, der det fordom stod, reser
sig O mars vackra moské. Den stora gården
rundtomkring moskéen är rikt gräsbevuxen och
planterad med träd.
Det bela företer en egen ödslig anblick. Der
står så ensamt den falska profetens tempel midt
på den stora gården, hvarest man ser en mängd
Muhamedanska qvinnor helt inhöljda i sina stora
hvita slöjor spöklikt smyga omkring bland dystra
cypresser, och Turkar och Araber knäböjande
förrätta sin bön på den plats, der Jehovahs
tabernakel stod.
Judarnas tempel, sin tids underverk, med
alla dess kostbara prydnader, med alla dess
"lustiga gårdar", är borta — försvunnet från jorden.
I Egypten står ännu månget tempel qvar, äfven
af högre ålder än detta; men här, så förkunnade
Herren, skulle ej sten lemnas på sten — här
skulle förstörelsen blifva fullkomlig — Jerusalems
tempel skulle jemnas med marken och —
hvarföre? — Jo! ty här hade Israels afkomlingar
drä-pit Profeterna och stenat dem, som voro sända
af Gud och vägrat att låta samla sig under Guds
vingars skugga (Matth. 23: 37). Derföre skulle
deras hus varda öde (Matth. 23: 38), och när de
sedan försköto och "korsfästade sjelfva
herrligheter Herre", då var måttet fyldt; när de
omsider dödade "ende Sonen", då rar
vingårdsherrens tålamod slut (Luc. 20: 9—16), då "sände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
