Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’171
narna gick ut till oljoberget, "såsom Hans sed
var." Hit kom Han äfven den afton, då Han
redan var såld i onda menniskors händer och då
Han dagen derpå skulle korsfästas och dödas —
här räcktes Honom kalken — Guds vredeskalk,
som våra synder fyllt — den var så bitter, så
fruktansvärd, att det modigaste hjerta, som
någonsin klappat på jorden, liksom bäfvade
tillbaka derför — deri var så svår att tömma, att
Guds och menniskones Son, på samma gång det
tåligt lidande "Lammet" och det oförskräckta
"Lejonet af Juda stam", knäböjande utbrast:
"Fader, är det möjligt, så gånge denna kalken
från mig." Denna hemska nattliga tilldragelse,
så dyrbar, så rik för hvarje af synden krossadt
och af nåden heladt hjerta, för hvarje kämpande
troende själ, denna tilldragelse — vår Medlares
första egentligt blodiga seger — timade en gång
inom den omhägnade gården der nere i dalen
under våra fötter, eller någonstädes i dess nära
granskap.
Egen och omöjlig att beskrifva var den stund
då jag för första gången såg dessa kära ställen.
Vi betraktade dem så länge vi kunde, till dess
den tilltagande skymningen påminde oss om att
det var tid att återgå till lägret; ty när mörkret
infaller och vakterna tillsluta Jerusalems portar,
är trakten utanför densamma ej fullkomligt säker
för tvenne obeväpnade vandrare. Vi gingo
derföre vidare rundtomkring Moria berg och när vi
vändt oss i vestlig rigtning och sålunda gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
