Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’220
reste denna vinter i Orienten med en ung
landsman, M:r Taylor, omkring 17 år gammal, hvars
lärare han var. Vi hade råkat dessa båda
Engelsmän redan på Nilen, och då vi nu åter
sammanträffade här, gjorde vi upp ressällskap,
emedan vi ämnade göra samma resa genom Palestina;
och bidrog deras sällskap ganska mycket till att
göra vår resa angenäm.
Vi hade ämnat för denna resa begagna
samma hästar vi hittills nyttjat, men som vi ej kunde
komma öfverens med deras egare angående
priset, och han dessutom ej ville gifva annan häst
åt en af oss, som önskade byta, så beslöto vi att
hyra oss andra hästar. Detta ombyte
förorsakade en opåräknad tidsutdrägt, så att vi, i stället
för att börja vår resa Fredagen, ej kunde bryta
upp förr än Lördagen den 21 April.
Vi togo bittida på morgonen afsked af L. och
gåfvo oss utaf. Vi följde nu ett stycke den väg,
som från Jerusalem leder till Joppe. En stor
skara pilgrimer lemnade Jerusalem samtidigt med
oss och framskred på den smala och ojemna
vägen i ett oafbrutet tåg, så långt ögat kunde se.
En del af dem vandrade till fots, arfüra redo på
hästar, borickor och mulåsnor, och midt i denna
samling vaggade fram åtskilliga kameler,
bärande hela familjer med deras packning och allt.
Vi måste nu blanda oss i denna ofantliga
karavan och hade ganska svårt att kunna rida dem
förbi, emedan vägen var smal och de mulåsnor,
som buro våra saker, gerna ville sällskapa med
de öfriga kamraterna. Omsider hunno vi en af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
