Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
151
När vi på eftermiddagen passerat en djup ra
vin och, som vanligt redo ett stycke framför vår
karavan, märkte vi ej att våra män togo en
annan väg än den vi tagit. Vi blefvo således
skilda åt, och det värsta var att Ali ej denna dag
red i vårt sällskap, utan följde mulåsnorna. Vi
hade endast med oss tvenne af våra män och tre
mulåsnor.
Dessa män hittade ej vägen. Vi gingo
derföre alldeles vilse och vandrade länge och väl
omkring bland bergen, utan att finna de våra.
Den ene af våra män blef slutligen alldeles
utom sig. Han steg af sin mulåsna, kastade sin
turban i marken, lvfte händerna mot himmelen
och skrek Allah, så högt han förmådde. Han tog
derpå upp en stor knif, och, sättande den för sin
strupe, betraktade han oss en stund, för att se
hvad intryck hans ytterliga förtviflan gjort. När
vi då alla hjertligen skrattade åt honom, stack
han åter knifven i sin gördel, satte turbanen på
sitt hufvud och blef fullkomligt lugn.
Vi fortsatte derpå vår ovissa färd i hopp om
att återfinna våra män, men då det led på tiden
och aftonen började nalkas, fruktade vi att ej
den dagen vidare få återse dem.
Då vi dock hade trenne af mulåsnorna med
oss, voro vi ej utan proviant. Som kocken
saknades, lofvade en af kamraterna att tillreda
soppan, en annan kötträtten, en tredje efterrätten,
en fjerde teet, en femte att bereda lägerplats
och samla ved o. s. v. Vi hoppades sålunda
Reseminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
