- Project Runeberg -  Några reseminnen /
18

(1874) [MARC] Author: Emil Key
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

afseende voro af högsta fullständighet, nämligen derutinnan
att man här icke blott fann do olika ländernas
produkter samlade, utan äfven alla do råämnen
ur hvilka de frambringades, de maskiner eller husslöjdens
redskap med hvilka de förarbetades; icke endast
prof på de folks lefnadssätt, klädedrägter och
hemlif som bebo dessa länder, utan äfven lefvande
menniskotyper från desamma; det hela hållet med en
trohet mot lokalfärgen och en ursprunglighet ända in
i de minsta detaljer, lika intressant som öfverraskande,
och hvarigenom man sattes i stånd att resa jorden
rundt på mycket mindre än 80 dagar, eller åtminstone
förvärfva sig en så liflig öfverblick af hela jordklotets
odling och dess bebyggares lefnadsvanor, att den kanske
aldrig mera skall stå den nuvarande generationen
till buds. Man var också temligen ense om att verldsexpositions-
idéen i Wien kulminerat, och att enhvar
af Europas stormagter under den närmaste framtiden
säkert skall rygga tillbaka för hvarje täfiingsförsök.

Expositionen var en fulländad verld för sig. Derifrån
kunde man direkte skrifva och telegrafera hem,
der funnos restaurationer och kaféer för och ifrån
alla länder, från det nordiska bränvinsbordet till det
sydliga mokkakafet. Der sågos öfver allt ej blott soffor
och stolar att hvila på, utan äfven vagnar på hvilka
man kunde låta draga sig omkring; öfver allt mötte
labyrinter att gå vilse uti, innan man med plnnkartans
och erfarenhetens tillhjelp lärde hitta vägen från det
ena landet till det andra. Der hördes musik af den
Straussiska orkestern, der tutade misttrumpeteu fran
fyrtornet, der sorlade springvattnen likt vårbäckar
bland blommor, der brusade menniskohvimlct soin
hafsbränniugar, der doftade rosor och parfymer, blixtrade
ögon och smekte former, der lyste färger och
ljödo toner, der, ja der — kunde man till och med
få sofva middag om man ville på soffan i den sven-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/reseminnen/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free