Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under tidernas lopp bildade sig mylla i dalgångarne, bestående
af bredare eller smalare bergsremnor, der och
hvar i det inre af ön utgörande underlaget för stora
och väldiga skogar. Klippornas kolorit omvexlar på
det förunderligaste i en färgblandning ömsom lik den
mörka onyxens eller den brungrå lavans, den röda
porfyrens eller den gulhvita kalkens — det hela brant
uppstigande ur och skarpt kontrasterande mot Medelhafvets
lapis lazuli-färgade, omätliga vatten.
Vid vår ankomst hade på fem månader icke någon
regndroppe fallit, allt gräs och alla växter voro
fördenskull brunbrända. Vägen, för att hinna upp
till den höjd derifrån man åt båda sidor kan se Medelbafvet,
var öfver förväntan god, den är en chaussé,
anlagd i zig-zag öfver och uppför bergen, med broar
i djerfva bågar slagna öfver brådjupen. Den omgats
ömsom af grågröna olive-lunder eller kantades af höga
cactusbuskar; ömsom gick den förbi ensliga landtliga
boningar, stundom passerades någon vattencistern, ett
kors af sten, en målad madonnabild. Här och der
varsnades några skygga får i bergskrefvor och dalgångar.
Mera sällan möttes en fotvandrare, jägare
eller åsnedrifvare, enhvar af dessa hade nästan samma
ansigtsfärg som det omgifvande klipplandskapet, men
med biåsvart hår och svartgnistrande ögon. En och
annan barfotamunk påträffades äfven, i färgen lik de
öfriga, ehuru med tillsats af importerad gudsnådlighet,
men intet ord vexlades, intet leende upplyste de mötandes
drag, icke ens qvinnornas mörka, men strängt
klassiska ansigtsformer. Här herrskade tystnaden enväldigt
såsom det måste vara i ett land till 9/10-delar
obebodt, der de flesta bäckar om sommaren uttorka,
der inga sångfoglar sjunga och der den enslige vandraren
är hänvisad att tyst samspråka med sina egna
känslor, tänka på sin gamla eller nya kärlek, på sitt
lifsuppehälle, eller — rufva pa vendettan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
