Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alexander III:s regering - Slavofilernas invärkan på utvecklingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
har afvikit från de viktigaste nationella ryska principerna; den
är skyldig att återvända till dessa principer. De äro:
För regeringen, obegränsad regeringsmakt; för folket,
fullständig andlig frihet — rätt att lefva fritt och samvetsfrihet.
För regeringen, handlingsfrihet och därför frihet att lagstifta;
för folket, tankefrihet och därför yttrandefrihet.
— — — —
XV. Icke tillfreds endast med tillvaron af yttrandefrihet,
och dess konsekvens: en allmän opinion, erfar regeringen vid
vissa tillfällen ett behof af att framkalla denna allmänna
opinion. På hvad sätt kan den af regeringen framkallas?
Forna dagars Ryssland visar oss huru detta bör tillgå.
Våra tsarer plägade vid viktiga tillfällen framkalla uttryck
för landets allmänna opinion genom att för detta ändamål
sammankalla »semski sobor», eller nationalförsamlingar, till
hvilka delegerade sändes från alla klasser och alla delar af
Ryssland. En sådan semski sobor inkallades endast för att
få del af den allmänna opinionen, hvilken suveränen kunde
taga hänsyn till eller icke, såsom han själf behagade.
Motsägelserna i detta »program», liksom dess oklarhet, falla
genast i ögonen. »En upplyst och liberal absolutism» var det
de tidigare slavofilerna drömde om, oinskränkt makt för
suveränen, men det oaktadt rättigheter för folket, ett regeringssystem,
som endast af en idealmänniska kunnat genomföras, icke af
någon behäftad med den mänskliga naturens ofullkomligheter.
Men just genom denna oklarhet, genom detta hopblandande
af omöjliga beståndsdelar till ett helt, som dock i slavofilernas
fraseologi tedde sig både vackert och möjligt, lyckades den nya
lärans målsmän förvirra begreppen hos en stor del af den ryska
allmänheten. Slavofilismen stötte icke tsaren, hvars oinskränkta
makt var en af hörnstenarna i systemet; den förfäktade
tanke- och yttrandefrihet och tilltalade därför de frisinnade; genom
yrkandet på rätt för folket att lefva fritt vann den sympatier
hos alla, som i frigörandet af de lifegna sågo grundvilkoret för
Rysslands framtida utveckling. Endast de mest klarsynta
insågo utan vidare omöjligheten att af det heterogena material
slavofilerna hopbragt uppföra en samhällsbyggnad af beståndande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
