Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som tuppen på sophögen, och tycker sig vara vår
kung; och det sa Månsas Lisa, att skulle bara
alla ge sig under hertigen, så skulle nog bli god
tid i landet, ty hertigen hade sjelf sagt, att det
var bara till sina upproriska stämplingars
bedrif-vande, som Flemingen ville hålla qvar krigsfolket
i landet.”
Fru Metta, liksom mången annan, var ej
precist lätt att förmå med skäl, att öfvergå till
annan mening, än den hon sjelf hyste, men deremot,
liksom ock mången ann, ganska hastig att sluta
sig till och vara öfvertygad om, hvad någon
grann-gumma berättade och sade; om än hon för resten
hade ganska ringa förtroende för samma gummas
förstånd.
"Nej, men står der icke en bytta, så att
rottoma kunna hoppa upp på åsen, och derifrån på
fisken. Jo, jag säger! Hade man ej ögonen med
sig! I morgon skulle livar enda fisk varit gnagad.”
Fru Metta hade varit så fullt sysselsatt med
sina fiskar, att hon ej förrän nu varsnade, att vid
visthusdörren stod en ung bonde och tummade på
sin pitnilka, den han höll i handen. Nu ref han
sig bakom örat, och framräckte ödmjukt åt fru
Metta ett papper, hvilket befanns vara en kallelse
från hans högvördighet Biskopen, till fm Metta
Liljeholm, att infinna sig vid kyrkan.
Fru Metta skyndade att stänga visthusdörren
och började ordna hvad som under hennes
frånvaro borde uträttas.
"Ja, ungdom och visdom! säger man, och så
säfliger hon är, icke har man mycken nytta af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
