Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så ondt, att han icke värre bedrifvit mot folk och
fä, ja, mot qvinnor och barn."
"Vi lydde Hans Hanssons råd, och sedan vi
hade upprört hela staden med vår klagan och vårt
ropande kring gatorna, så tingo vi slutligen
komma inför hans furstliga nådes egna ögon; men vi
begärte bara några feuickor sveuska knektar, att
skydda oss mot herr Klases tyranni. Hans
furstliga nåde frågade då huru tätt krigsfolket vore
förlagdt hos oss, och då jag svarade att fjorton
bönder egde att sörja för en knekt, och tjugu
bönder för en ryttare, så ropade hans furstliga
nåde: "Om tjugu bönder icke kunna öfvermanna
en ryttare, och fjorton en knekt, så förtjena do
intet bättre än att blifva plågade och förtryckta
af både ryttare och knektar", och så reste sig
hans furstliga nåde och såg så vred ut i ögonen,
att våra hjertan bäfvade i oss, och han höjde sin
knutna hand högt opp i vädret och skakade den,
och så sade han: "Jag vet ingen annan råd, än
skaffer eder rätt med eder egen hand. J ären
väl så många, att ni må kunna slå dem ifrån eder,
om ej med annat, så med klubbor och
gärdsgårds-störar."
Rörelsen bland bönderna blef nu lifligare,
alla händer omfattade knifvarne, häftiga utrop
foro från mångas läppar; men åter stannade alla
stilla för att höra mera.
"Jag vågade nu ödmjukt förklara", fortsatte
Bengt, när sorlet tystnat, "hurusom jag redan i
måuga år hade sjungit den visan, att vi skulle
taga våra egna näfvar till hjelp, men att landets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
