Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trogne och ärlige undersåter måste skyddas.
Upproret måste qväsas, om ej hela landet skall bli
ett förödelsens hemvist.”
Fru Ebba suckade djupt och sade, efter några
ögonblick, liksom till en fortsättning af hvad hon
emellertid tänkt vid sig sjelf: "och sedan att veta
huru dina tiender af hvarje den minsta anledning,
ja ofta utan all anledning, göra om dig
berättelser, livilkas lögnaktighet hvarje barn borde kunna
inse!”
"Se, min stolta Ebba är ju som hvarje
annan qvinna”, sade Fleming leende, ”gråter öfver
livad klaffarena säga.”
"Skulle jag icke det? Huru känner icke jag
dig, den ädle! Men menniskorna känna dig icke
så, och ditt namn skall gå till efterverlden med
de fläckar, som lögnen vidhäftat det, och som
illviljan utbredt. De, som efter oss lefva, skola tro
livad de hört.”
”Hvad mera, blott Han, som öfver oss lefver,
ser sanningen, och det som inom mig lefver,
nem-ligen samvetet, säger att jag handlat redligt.
Domen öfver död man, är mäktig, Gud är
mäktigare.”
"Många finnas, som säga att herr Klas dock
kunde en mohn jemka med sig, utan att göra orätt.
Att det vore fäderneslandet nyttigare att gifva
med sig, än att stå på Konungens rätt i det
yttersta.”
"Nej, vid Herren Gud, icke", utropade
Fleming, i det han höjde sin hand och lät den åter
falla på bordet. ”Sanning och rätt äro alltid de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
