Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gårdens unge husbonde, Enevald Fincke, stod
på trappan, då de i fri gaste af bönderna började
skönjas. Hans blick mörknade allt mer, då han
såg huru skaran tätnade, och slutligen vände
uppför vägen till gården. Drängarne voro ute i
skogen; det var ock allt detsamma, hvad skulle de
förmått mot denna mängd! Hans blod jäste vid
tanken på att icke ega medel, att skydda sig emot
en hop bönder. Han ropade namnet på en af
husets tjenstepigor. Då denna kom ut på
trappan och tick se bondehären, gaf hon till ett rop
af förskräckelse, men Enevald sade, nästan
föraktfullt : ”För eder är det väl bäst att skynda undan,
medan ni ännu kan hinna. Stå inte och skrik nu,
skynda på de andra pigorna. Spring bakvägen ut
till skogen, göm er der vid kolmilan.”
”Herre gud, ändå ni sjelf, herr Enevald?”
Mag blir qvar. Prata inte. Skynda.”
Flickan sprang, och innan kort voro hon och
hennes kamrater så långt borta, att de väl
kunnat minska farten; men flåsande och andtrutna
fortforo de att springa så fort de möjligen kunde,
ända till dess de hunnit det anvista stället, der
de började öfverlägga om huruvida de icke borde
springa ännu djupare in i skogen, eller om det
inte ändå vore biist att först springa hem och
bärja undan för elden, ifall klubbmännerna skulle
bränna gården. Dessa och många andra dylika
förslag begrundades med all ifver.
Enevald gick emot de på gården
inströmmande bönderna, och frågade hvad de ville.
”Antingen skall ni, herr Enevald Fincke, kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
