Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lion sig med angest. Hennes mor, hvar var hon,
i hvad fara sväfvade hon? Och denne fremmande
yngling, hvem var han, kunde och ville han, som
han lofvat, riidda hennes mor?
”Nej, nej, jag måste söka upp henne, huru
kunde jag så lemna henne”.
Sigrid hastade till luckan, lyftade litet på den,
men nere under henne i farstun stormade den
vilda skaran; om än stegen stått qvar, icke hade
hon haft mod att tränga sig ned ibland dem. Ater
slöt hon sakta luckan, knäföll derinvid och bad
en brinnande bön om hjelp och nåd för sin mor,
för sig sjelf, för sina föräldrars bus och alla
men-niskor deri, och för honom, som hon fruktade skulle
få lida. för det lian velat rädda henne. Nu hade
hon sansat sig och blifvit lugnare. Hon smög sig,
mellan en mängd gammalt husgeråd, fram till en
liten glugg, derifrån hon varsamt såg ned på
gårdsplanen. Der möttes hennes ögon af en grilslig syn.
En af husets tjenare låg der fallen och syntes kämpa
med döden; kreatur slagtades; blod, rykande
kroppar af djur; menniskor med demoniska blickar
och åtbörder; eder och förbannelser, blandade
stundom med rätt skratt. Sigrid nedföll afsvimnad.
När Enevald återkom i stugan, stod fru Metta
bunden vid sängstolpen. Några klubbmän hade
satt sig ned i rummet för att dricka, och
ölstånkan påfylldes flitigt. Fru Metta teg, men huru
hennes sinne jäste, såg man på hennes kind. som
vexlade än dunkelt röd, än alldeles blek. När hon
hlef varse Enevald, kastade hon på honom en
frågande blick, som han besvarade med ett halfliögt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
