Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kom efter viil förrättat värf, hade fru Metta nogare
undersökt den slagne karlen och blifvit stärkt i
den tron att han lefde, men tillika besinnat sig
att det ej vore värdt att försöka bära bort honom,
då hon hade så svag hjelp att anlita, som Sigrid.
Hon betäckte honom derföre med hvad som fanns
af sådana kläder och täcken, som klubbmännen
ej aktat värda att medtagas.
Nu var Fru Metta åter redan alldeles
densamma som vanligt, så att när tjenarene
småningom började åter infinna sig vid den kända
signalen, tittande forsigtigt för sig om allt var säkert;
då var hon genast i full verksamhet och satte alla
till arbete att undanrödja förödelsens värsta spår.
Nu visste äfven en af tjensteflickorna berätta,
att en ko blifvit räddad. Hon hade sett den i
vildt språng sätta af åt skogen, och ingen hade
förföljt den, åtminstone då hon såg den.
"Se der kommer gamla Annika med Matts
och Storsvarten, det var galant. Ja, mor, ni må
visst signa och häfva ögonen. Vill ni läsa olycka
öfver de fördömda klubbkarlarne, så lägger jag
visst inte fingrarna emellan. Det är säkert det”.
Lilla mor Annika lutade sig mot sin käpp
och vaggade fram och åter och lyfte sin hand
flere gånger. Om af förvåning och fasa, som fru
Metta trodde, är dock icke så säkert. Fru Metta
berättade nu att hon ej egde flera kor än den
sjuka, som mor Annika skulle stöpa öfver, och en
bortlupen. "Läs nu en signelse så hon kommer
hem, pigorna äro så uppskrämda, så att ingen törs
gå att söka henne".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
