Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Gud ske lof, jag kommer icke for sent”,
utropade Enevald Fincke och kastade sig af hästen,
"bönderna hade misstankar till mig, de bevakade
mig noga. Jag fick ingen utväg till att kunna
lijelpa hvarken fru Metta, eller eder dotter, jungfru
Sigrid. Detta var mig en stor oro, men ännu
inera plågades jag af tanken på, att jag icke
funnit tillfälle att varna eder för takbjelkarne. Jag
har dock lyckats att fly från mitt obeqväma
ressällskap, och gläder mig att se, det J mig förutan
undgått faran”.
"Herr Enevald Fincke, välkommen i detta
förstörda hem. Jag hoppas att lnir dock ännu finnes
något rum, som man kan stiga in uti, ehuru jag
varit så upptagen, att jag ännu ej hunnit se om
boningsrummen. Stig in, herr Enevald, att så väl
jag, som min dotter, må få tacka eder för det
bistånd ni gaf henne i dag, och att vi må få höra
huru ni lyckades undkomma de vilddjuren”.
"Stanna, fru Metta, ni vet således icke sjelf
ännu huru förrädisk er inbjudning är.
Takspar-rarne derinne äro genomsågade, det är högst
osäkert att vistas der”.
Fru Mettas vrede jäste åter opp. Hon gick
dock in i huset, öppnade varsamt dörren, såg in,
runkade på hufvudet och skickade Sigrid att
befalla de båda drängarne hemta in stöttor, afsåga
dem och stöda under taket. Detta var hastigt
gjort, ty stora förråder af verke låg vid gården.
Så snart det med säkerhet lät sig göra, ledsagade
fru Motta sin gäst genom herrskapsstugan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
