Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd susade vinden svagt i de snötyngda
granarnas och furornas kronor. Det var så vackert, så
friskt, så lifvande. Jag blef allt varmare om
hjer-tat och, skam att säga, brydde jag mig slutligen
icke om att förfölja vargen, utan for blott fram
öfver den blänkande ytan. Jag tyckte till slut
nästan att jag var en vind der jag ilade fram.
Och huru jag for och huru mitt hjerta blef varmt,
så måste jag svänga mig fram öfver Ispois fjärden,
förbi den vackra udden, der fru Karin Månsdotter,
den tiden hon satt här på slottet med kung Erik,
ibland lär ha fått vandra i det gröna. Och jag
måste tänka på henne, der hon nu sitter i sin
enkesorg på Liuxala, och säges vara så god och
så from. Så for jag allt framåt sundet, bara for
att få komma och för far och mor gladligen visa
min kärlek och vördnad, få skiimta en stund med
systrarna, och prata om verldsvigtiga saker med
dem, och sen tillbaka till Qvidja åter.”
Ett gladt leende for öfver de friska läpparne,
då han yttrade de sista orden. Fru Ebbas blick
hvilade med djup och innerlig moderskärlek på
den älsklige ynglingen, hennes förstfödde.
”Hvar lemnade du ditt sällskap, herr Enevald
Fincke och Olof Classon?", frågade Kathrina.
”1 sina sängar på Qvidja. Efter de voro
sof-tutor och ännu ej klockan fyra i morgons voro
vakna, när jag började rusta mig till Fård, så
väckte jag dem ej. Få se hvad min gamle
Johan Bertelson må säga, när jag ej återkommer.
"Ja, ja,” tilläde han skrattande, ”jag får väl bannor,
tänker jag. Men se, mina snälla, goda systrar,
.8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
