Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Anej, inte ser ni sjelf (len bloden. Nå livad
ser ni på banden, Hans Fordeelskan?”
”Ha! — hvarfor frågar ni, då ni vet. Dock,
livad mer om en ensam qvinna i vildmarken
känner mig. Hvad vet ni af Hans Fordeel, mor?”
”Hans Fordeel, lii lii bi, lian som täljt de
Hesta klubborna. Har bon sett bur lian ska sta
och dansa for Flemingen! Hå bå, bar sotnäsan
fått tag i henne med, efter hon är så vilsen nu.
Ånej, lian håller nog i klorna, hvem lian får tag uti.”
Den resande hade emellertid lagt af sig de
våta kläderna och satt sig på en stockända, som
stod framfor ugnen. Hon strök nu undan sitt
svarta bår ur ansigtet och svarade: ”Han bar
befallt mig att lemna bus och hem och bege mig
till den ort, han anvisat, men jag bar ej foljt den
kosan längre, än en af lians knektar följde mig.
En trogen karl bar skjutsat mig bit. Afven bitåt
finnes folk att sätta i rörelse. Nian kan uträtta
något här; det är godt om de äro beredda.”
”Jaså, gården heter Piuonäs och bon får ändå
inte nog af att pinas der, utan måste ut kring
verlden. Jo jo, ser hon, andra ha ock sin pina,
de. Kände hon Bengt Poutu? Fanns en ståtligare
man än han? 11 vem bar gumman mera kär
hållit? Var lian ej hennes enda systers enda barn!
Se, då var Annika ännu ung, hon var ännu
vacker, när Bengt var en liten pyring och brukade
sitta i hennes famn och smeka hennes röda
kinder. Hej, icke talar gumman om. hur sorgerna
sen kommo och gingo, och hur hon sen lärde sig
att bli klok och veta mer än andra, och flyttade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
