Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i fållen af lians kappa, gick det lått med knifven.
Hår år blod af nio, som lian låtit sina knektar
slå ihjäl; i ugnen med det, inlindadt i kapptrasan.
Xio menniskohjertan, som hatat honom djupt, trädda
på spett, droppa olja ner i elden. Huu. Fattas nu
bara tre hårstrån.” Småningom lät gumman elden
slockna och samlade kolen och askan i en lerkruka.
Öfver denna började hon åter läsa; gjöt slutligen
några droppar smält bly i krukan och ställde den
sist i ugnen.
”Gäs nu gås, tre nätter och tre, nio nätter
och nio, tre gånger nio och nio gånger tre.” Nu
öppnade hon dörren, och en klar och kall morgon
strålade emot henne. ”Ahå, Hiisin min. Godt är
att det är färdigt nu. Sådant rart väder, som i
natt, få vi väl ej så snart åter.”
Den resande satte sig opp. Den inträngande
friska vinden gjorde det för henne möjligare att
andas. Hon tyckte att den luft, hon under natten
insupit, bränt som eld.
”Hvad har ni beslutit, Fordeelska, skaffar ni
mig hårstråna? Jag behöfver bestämdt svar. för
att söka annan lijelp, om ni ej vill.” Ännu
tvekade den tilltalade. Då tilläde mor Annika: "Nå
nå, inte är Flemingen så seg heller, att man icke
kan rå på honom ensam ock. Och vill inte ni, så
vill en ann. Icke sitta tre hårstrån så fast, att
icke man dem kan få.”
I detsamma öppnades dörren åter, och in steg
fru Metta Liljeholm. Hon hade ett ögonblick stått
utanföre, med handen på dörrknappen. En liten
känsla af räddhåga för att gå in till trollqvinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
