Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Måste du nödvändigt göra denna resa? Jag
vet ej livårföre den skrämmer mig. Du har så
mången gång varit ute för farlighet, jag riides du
slutligen ej kommer med lifvet från dina färder.”
”Nå, i sanning, jag tror att min Ebba vill
stänga mig i kakelugnsvrån.’’
”Och mången gång har du gått ut i
farlighet; och en gång kan väl faran drabba!”
”Vore det än så, så går jag äfven denna gång
i konungens iirender. Men nu är ju allt fredligt
och ingen fara för handen. Dock skulle det än så
vara, så skulle jag alltid med öppet sinne gå den
emot, ty lifvet har aldrig varit mig så kärt. som
själens salighet och äran. Men”, tilläde han
leende, ”hvartill sådana allvarliga ord, som äro
alldeles för mycket nu. Det är ju blott på en
kort resa jag far.”
Följande morgon afreste Klas Fleming; fru
Ebba stod länge och såg efter honom och sade
slutligen: ”Ebba Stenbock, Klas Flemings maka,
ar hon ett barn, som gråter när sköterskan går i
nästa rum.”
XVIII.
Doft gick ett rykte ut öfver landet. Klas
Fleming är död, hviskades det först tyst, hemligt,
från mun till mun, liksom om ingen velat uttala
ordet, af fruktan att den väldige ännu skulle
uppstå och straffa den, som om honom talat
osanning. Snart blef ryktet högljuddare och tusende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
