Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
misstanken att hafva liållit med honom. Och ända
till vår tid har ett återskall trängt af den dom,
som öfver den store döde fälldes af hans fiender;
ty snart blef en tid då hvar och en, som velat
freda hans minne, nödgades tiga för att icke på
sig sjelf fästa en farlig uppmärksamhet.
Men historiens dom revideras stundom. Ur
archivemas damm framdragas åter gömda och
glömda handlingar, som undgått den förödelse,
hvilken oftast drabbar det besegrade partiets
skrifter. Ändteligen hafva de skuggor börjat skingras,
hvilka man hopat öfver Klas Flemings minne.
Det blef Enevald Finekes sorgliga uppdrag,
att till Fru Ebba frambära den sista helsningen
från hennes make: ’’Kort blef den tid honom
unnades till beredelse”, sade denne, ”men han
syntes ock genast beredd, när han anade att det var
döden som nalkades. De sista jordiska omsorger,
som sysselsatte hans herrlighet, voro tanken på
huruvida han kunde få se hos sig eders frudöme,
”min kiira och älskeliga maka och mina kära barn.”
Lugnt och förtröstansfullt var det samtal, han
förde med presten, som han låtit kalla. Hans sista
ord voro: ”Gud, konung, maka och barn.”
Fru Ebba satt blek och tyst. Om hon hörde
livad som talades, visste man ej. Endast på
fållarna af doket, som betäckte hennes hufvud, kunde
man märka en darming. Hennes döttrars
omsorger, sonens hjertliga ord, intet syntes kunna väcka
hennes uppmärksamhet. Endast då Johan Fleming,
hennes unge, ridderlige son, kom för att säga
henne farväl, då han skulle resu för att åtfölja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
