Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en och hvar att passa på sina åligganden, och att
ej taga sig några friheter. Sigrid med sin gamle
beskyddare gick sålunda oantastad sin väg fram;
och när stundom en vaktkarl frågade hvart de
ernade sig, svarade gamle Hans: "till en sjuk",
och så lät vakten dem passera. När de hunnit
på yttre borggården, staduade Hans och sade:
"Nu måste jag dock säga eder, jungfru, att eder
väntar en syn, som torde bli svår att se. Bed nu
Gud om styrka för edert unga hjerta. Det är icke
min son, som ligger döende i mitt qvarter, utan
en annan.”
Sigrid svigtade: "Hans, för Guds skull, hvem,
hvad? —
"Ja, tyvärr, jungfrun gissar sanningen, ser jag.
Det är unge herr Enevald Fincke. Jag fann
honom och bar honom in till mig, der jag nu är
ensam. De förre knektame äro borta, och de
svenska knektarae ha ännu ej hunnit blifva
inqvar-terade, men nog komma de väl nu snart. Jag har
förbundit honom så godt jag förstått. Jag ville
ej säga eder förut huru det var, ty gamlas ögon
se stundom igenom de ungas hemligheter, och så
fruktade jag, att J, af oro och otålighet, ej skulle
haft styrka att följa mig hit, om J vetat det värsta.”
Sigrid hörde ej mer. Med bleknad kind, men
med brådskande steg, hastade hon före den gamle
in i det betecknade rummet. Enevald låg på en
bänk, nästan sanslös; men när Sigrid inträdde,
lyfte han matt opp sina ögon, och hans blick
ljusnade. Den unga flickan lutade sig öfver honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
