Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Kära, unga jungfru, det kan ni icke våga.
Det fordras starkare sinne än edert, att tala vid
honom. Det liar mången rask karl varit rädd for,
och J, med edert tysta och stilla väsende, skulle
alldeles bli bortkommen om han vredgades. Icke
heller torde ni slippa in.”
”Jag måste. Vårda honom!” Jag går!”
Sigrid lutade sig ett ögonblick öfver den sjuke,
som ej hade nog sans, för att veta hvad som
föregick omkring honom, derpå hastade hon bort,
tillhaka öfver bcrggårdarne, opp för vindstrappan i
ena slottstornet, och vakterna sågo förundrade
efter den bleka, hastande flickan. Ingen hindrade
henne att framgå. Hon syntes gå med sådan
säkerhet och skyndsamhet, utan tvekan huruvida hon
skulle slippa fram, att ingen kom sig före att
fråga med hvad rättighet hon så fritt färdades
omkring. Ilon tycktes alls ej tveka derom sjelf.
Men vid vindstrappans slut stod en post vid
dörren till ^de rum. hertigen sjelf bebodde. Ilan
hejdade hennes gång och sade: ”Nej, jungfru lilla,
stanna, hit slipper hon inte in.”
”Jag måste tala med hertigen.”
"Ah hå, nödvändigt! tala med Hans Fursteliga
nåde! Det är omöjligt, jungfru lilla. Hans
Fursteliga nåde har ej stunder att prata bort med
vackra flickor."
”Hindra mig icke. för Guds barmhertighets
skull. Skulle väl Hans Fursteliga nåde kunna straffa
er, för det ni ville låta en stackars flicka gå in i
hans allrayttersta rum?”
Sigrids böner voro fåf.inga. Förgäfves använde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
