Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke lupit efter honom, som svin efter mat-tråget.
Häli!”
Under det hertigen talade blef han allt
ifri-gare. Hans vrede stegrades genom uppräknandet
af de skäl, han ansåg sig äga att harmas, och
hammarn foll numera icke i handen, utan för
hvarje mening slog han ett allt skarpare slag i
bordet, så att det skrällde. Han tycktes liksom
borra ögonen i Sigrid.
Mången stark kämpe hade bäfvat för Carls
vrede; att den unga flickan ej utan förskräckelse
kunde åse den, var naturligt, men öfvertygelsen
om att Enevalds lif herodde på det svar, hon nu
skulle få på sin bön, ingaf henne mod att icke
svigta för den stränge herrens hetta. Hon tog nu,
med bäfvan i hjertat, till orda: "Hela verlden
säger, att Eders Furstliga nåde är en mot den ringe
rättvis, om än sträng, herre och Eders nåde skall
visserligen icke straffa mig för livad jag icke
kunnat rå för. Om nu Eders Furstliga nåde icke
tillåter mig att rädda min trolofvade, så är det jag
som straffas; ty han, en riddare och ädling,
skattar väl icke sitt lif allt för högt, men jag stackars
unga flicka, som måste se honom dö, utan att
kunna hjelpa honom, jag blir den straffade. Ack,
vore dock Eders nådes fursteliga gemål här, till
heuue ville jag vända mig; hon skulle veta och
förstå huru dyrbar för en qvinna den är, som är
hennes allt. Hennes hjerta skulle visst icke kunna
inotstå en olyckligs bön."
Ett par af herrarue, som stodo bakom
hertigen, sågo småleende på hvarandra och tycktes mena
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
