Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mlister Sigfrid Aronsson Forsius infördes och
stadnade under djupa bugningar vid dörren, men
såg ej nu så bortblandad ut, som den afton då
lian uppträdde hos Flemingens familj. Han hade
haft tid att sansa sig sedan han blef kallad, och
fann att mycken vigt kunde ligga derpå, att han
icke blefve försagd. ”Jordens väldige”, sade han
vid sig sjelf ”livad äro de dock annat än stoft!
Inför vetenskapens heroer må du bäfva Sigfridus,
de som väldige äro i andens rike, icke inför desse
materiens triilar, som kalla sig jordens store.
Deras makt är blott en flägt i öknen mot den storm,
som beherrskas af de hemliga vetenskapernas
konungar. Carolus, hertig, dig, dig vill jag väcka
med sanningens ord.” Under dessa tankar inträdde
mäster Sigfrid nu.
”Välkommen, mäster Sigfrid! Godt. att J just
kunnen ge mig ett prof på eder berömda
skicklighet att spå i händerna. Spå nu för mig hvem
denna unga flicka skall fa till man?”
Mäster Sigfrid steg fram, tog med en vänlig
helsning Sigrids hand och blickade noga deri.
Slutligen lemnade han henne och gick fram till
hertigen. Med låg röst för att ej höras af någon
annan, sade han nu: ”Detta skulle jag knappt
hafva trott! Tärnan är fager och hjertat skiner
klart som karfunkel sten, men ogift blir hon ändå.”
”Ogift, J torde lätteligen misstaga eder”, sade
hertigen, ”se nogare åt.”
"Nej, det kan en hvar, om än föga i
chiromantin invigd, se huru hennes linva rita löper ut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
