Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långsamt skrider tiden, men den går dock
framåt äfven för fången. Om fru Margaretha
trodde sig kunna reta fru Ebba, och sålunda vinna
välde öfver henne, så hade hon alldeles
missräknat sig. Fru Ebba syntes knappt märka de små
förtretligheter, som hennes värdinna, eller rättare
fångvakterska, kastade i hennes väg. Icke heller
tycktes hon fästa sig vid de många umbäranden,
hvartill hon var tvungen, då hertigen till de
fång-nas uppehälle icke bestod något, men deremot alla
dyrbarheter blifvit dem fråntagna. När Fru
Margaretha inför sin man ödmjukat sig och erkänt sig
saker till alla möjliga och omöjliga förseelser, och
i djupaste vördnadsfullhet jakat till allt, hvad han
talat, då jäste ofta hennes sinne så, att hon velat
i raseri krossa både honom och sig sjelf. Men
hon skrattade då sitt hemska skratt och gick in
till sina fångna gäster, för att ge luft åt den
qväfda branden. Men i sitt höga, sorgsna lugn
satt fru Ebba oåtkomlig för hvarje stickord och
hvarje försök att reta henne. De unga voro dock
mindre sansade, och isynnerhet Hebla grät ofta af
förtret, när fru Margaretha lemnade rummet.
Fru Margaretha lyckades mer och mer att
behaga sin man. Hon utförde orubbligt sin en
gång fattade föresats att skaffa sig ett mildare
bemötande, genom list och förställd ödmjukhet,
då hon ej lyckats behaga honom genom sitt
ärliga, om än något sträfva och kantiga, sätt. Till
sin förvåning märkte hon nu, att hon inom kort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
