Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kära Hebla, du ur då nöjd, bara du får
prata, det må sen vara med livem som helst.”
Fru Ebba hade icke hört sina döttrars
samtal. och svarade endast: ”Kapten de Wyk är
välkommen.”
Med någon köld helsade fru Ebba den
inträdande, Karin rodnade och Hebla kastade en
triumferande blick på henne, som om hon velat
saga: ”Alia, ser du att lian kan tåla ses på.”
Samtalet emellan de unga var snart i gång.
Fru Ebba deltog endast sällan deri. Men Hebla
pratade lifligt och försäkrade att hon storligen
kände sig i behof af att röra på munnen, hon
hade denna tid verkligen fruktat att förlora
talförmågan. Hon skonade nu hvarken hertig Carl
eller hans anhängare, och uttalade helt öppet sin
onåd öfver dem alla.
”Hebla”, sade Karin med en min af
tillrättavisande.
”Söta, sn illa Karin, bli inte alls ledsen på
mig. Nog vet jag att Kapteu de Wyk är vid
flottan och att den nu befalles af hertigen; men om
kapten de Wyk tycker att det är rätt att
kungens folk och kungens flotta lyda kungens
värsta fiende, så bryr jag mig alls icke om hvad han
tänker, utan jag säger helt tryggt, att det är orätt!”
”En så ung juugfru. och ändå så sträng”,
gycklade Welam, ”men tycker icke den stränga
jungfrun, att då icke kungen sjelf kan eller vill
regera sitt rike, så är det bättre att lyda den
som styr, än att göra storm och oro i
fäderneslandet?”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
