Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigrid cn mörk kofta, band öfver sitt hufvud en
duk, stoppade hos sig guldringar och några
guld-och silfverpengar, som hon fått till faddergåfvor;
ännu var ej månens skifva fullt betäckt. I hast
gjorde hon ett helt litet knyte af några kläder,
och så gick hon utan buller ut i den stilla natten,
der molnet i detsamma undanskymt månen, och
lilla mor Annika redan syntes på gångstigen, några
stenkast från huset.
Snart upphann henne Sigrid, och gick tigande
vid hennes sida. Afven mor Annika teg länge.
Hon förde snart Sigrid in på en biväg genom sko*
gen, och så allt vidare, på stigar långt ifrån de
vanliga.
Endast med ansträngning kunde Sigrid följa
den lilla hastigt framilande gumman, och när den
gamla slutligen upplät sin mun och började skratta
på sitt ohyggliga sätt, samt prata och sladdra om
blod och mord och stundom snattrade likt en
anka, stundom grät och åter skrattade, då bäfvade
Sigrid och niistan ångrade, att hon begett sig åstad
med detta hemska sällskap. Men när hon såg
med hvilken säkerhet gumman förde henne fram
på skogsvägar och gångstigar, så lugnade hon sig
åter och fann, att bättre förare hade hon ej
kunnat få.
Då Sigrid fattade beslutet att följa med
Annika, så skedde det i full öfvertygelse om, att hon,
under gummans beskydd, säkrast skulle kunna
slippa fram livar som helst, blott denna sjelf så
ville. Men dock ansåg Sigrid sig ej så alldeles
säker på gummans goda vilja, dels och mest fruk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
