Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppades, det hennes far äfven skulle kunna tränga
sig ut derigenom. Med tysta steg hann Sigrid
snart öfver den lilla trädgården. Här kände hon
så väl livarje buske, hvarje gräsfläck, så att hon
med lätthet kunde komma fram, utan att göra
buller. Framför henne reste sig, högt och kalt,
den äldsta delen af fästet, det såkallade gamla
slottet. Endast några få gluggar, högt oppe, voro
anbragta, för att insläppa dager och luft, ibland
dem det lilla fönster, som gaf dag åt gången till
kung Eriks fängelse.
Sigrids hjerta slog så häftigt, att det nästan
betog henne andedrägten. Nu hann hon rönnen,
kung Eriks rönn. Hon hade alltför ofta besökt
den, för att taga misste om dess plats. Hon
uppsteg på en sten, derifrån hon visste sig kunna
uppnå de krokar, som fasthöllo trädet, ryckte och
vred på dem och, hvad hon hade beräknat
inträffade, de hade redan tagit någon röta, eller gifvit
vika, så att hon utan svårighet fick dem att lossna
ur den remna, deri de blifvit indrifna; och trädet
ägde ännu nog spänstighet qvar, för att till någon
del återtaga sin förra ställning.
Så varsamt än Sigrid förfarit, kunde ej detta
ske utan buller. Hon märkte rörelse utanföre;
trädgårdsporten, en liten tung port i muren, gick
opp och tvenne karlar inträdde.
”Ja, var säker du, att jag hörde något buller,
hitåt."
”Ja, du hör så mycket du i drömmen, der du
står och sofver. Jag undrar hvem här skulle
röras. Och kan tänka om än sjelfva polackkungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
