Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rida på? Bättre hastar iin dem ha ui, edra glopar.
aldrig ridit. Jo, jo. Tokuga ä’ ni, som tror, ni
kan stänga ut den, som något vet, hi, hi, hi. Men
si, nu hade jag nästan lust att gå in i täppan igen.”
"Pass på, låt bli med det, mor.”
’Nå, nog kunde jag nu väl också spå er en
smula, innan jag går tillbaka, så lär ni väl inte
neka mig, att der söka några rötter, som inte växa
annestäns.”
Härom parlamenterades nu en stund, karlarne
gåfvo icke med sig, men Annika lofvade slutligen,
att ändå spå åt dem och så hade hon lyckats, att
för en ganska lång stund upptaga deras
uppmärksamhet, så att Sigrid fann lägenhet, att utföra
sitt värf.
Sedan porten blifvit tillstängd, försummade
hon intet ögonblick, ehuru hon darrade så, att hon
knappt kunde hålla sig oppe. Som förut blifvit
anmärkt, stod kung Eriks rönn sålunda bakom
ett hörn af byggnaden, att den icke bemärktes,
förr än man hunnit några steg framom porten.
Af vakten vid porten kunde Sigrid således icke
varseblifvas, der hon nu stod, äfven .när månan
lyste. Men var hennes far ännu ute i gången?
Skulle en vaktknekt bli den, som stode deroppe vid
fönstret? Utan att betänka vådan deraf för sig
sjelf, hviskade hon sakta uppåt ”fader”, och med
outsäglig glädje såg hon en hand stickas ut genom
gallret och liksom vinka.
Nu vågade hon det sista steget. Rönnen hade
rest sig så mycket, att hon, på dess nu löflösa
grenar, lyckades hjelpa sig opp till eu liten afsats
18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
