Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dertill ingea skälig orsak, och dock”, tilläde
Johan. böjande knä, ”beder jag, att Eders Furstliga
nåde måtte bevilja mig nåd, emedan jag till
Finland kommit endast för att skaffa mig medel att
försöka min lycka i fremmande land."
”Du, Joban Fleming, beder om nåd och
böjer blott ett knä! Hvarföre vördar du mig icke
med tvänne knän?”
Öppet och rent strålade Johans blick, då han
svarade: ”Endast åt Gud och min konung sparar
jag denna vördnad.”
Nu trädde Carl ett steg tillbaka: ”Ila, så är
det. Af ormaägg komma ormaungar. En sådan
var din fader och sådan blir du sjelf, om du får
lcfva; men du skall icke växa mig öfver
hufvu-det, som lian. Hade icke den öfvermodige och
bålstore tyrannen, som aktade hvarken Gud,
konung eller land. satt sig opp emot mig och farit
fram som ett vilddjur, och dräpit och slagit ihjäl
fattige bönder och godt folk, som ville förevara
rikets lag och regering, så skulle längesedan fred
och rolighet herskat. Men du gifver nogsamt
tillkänna, att du af din fader ärft natur och sinne,
och varnar oss för det vi, i lika motto, skole
förvänta af dig. Derfore må du vara beredd att
svara för rätta med de andre finnarne, med hvilka
du dig förbundit hafver, och stå din egen fara."
Vakten slöt sig kring Johan Fleming och han
nedfördes åter i sitt fängelse. «
Hertigen stod en stund qvar på samma plats,
men började sedan gå fram och åter i det han
sade: ”Hade icke den förrädarn nära narrat 111ig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
