Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med häpnad varsnade Sigrid att mannen de re
gånger såg sig om efter vandramc och slutligen
stadnade. I detsamma kom en pojke, med lång
hvit lugg och klädd högst lätt i en trasig skjorta,
trafvande utefter den nu åter alldeles uppblötta
vägen. Hans drägt måtte alls icke förekommit
honom, att vara någon för sval Novemberkostym,
han skuttade sin väg fram, med de allra
pojkaktigaste krumsprång: Men ödet lät honom oaktadt
all nöjsamhet komma på fall, så att han vid en
kapriol, midt för de vandrande, halkade och föll
med stort buller ned i diket, dit han fick en högst
oförmodad massa af ruskor, små stenar och mull
att göra sig sällskap, och i fallet grep han så
if-rigt efter herr Eriks l>en, att denne, endast genom
ptt kasta sig åt sidan, kunde undgå att dela hans
öde.
Nu skrattade hen’ Erik godt, och glömmande
sin blindhet, tog han pojken i nacken och drog
opp honom ur det djupa diket, ställde honom på
vägen, tog med handen i den långa luggen och
ruskade den smått. Derpå gaf han pojken en
lindrig smäll med flata handen och sade: ”Seså.
far hem nu med god fart. Opp på ugnen med
dig och bed mor torka din skjorta, jag tänker du
ingen anuan har att ömsa på dig."
"Nej se, katten far J, var det icke visst och
sannt ändå", ropade mannen med knytet, som nu
hastade fram. ”Ja väl iir det sjelfvaste herr Erik
i lifslefvande lif och blod. Husbond, husbond,
Gud välsigne eder. Ni lefver, ni är frisk och fri.
Herre Gud, hvem hade väl väntat sådan glädje!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
