Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag tror nästan ändå, att det till slut var er
döda häst, som gjorde så pass folk af mig, som
jag sen blef. Allt mer och mer tiirdes jag af
llingtan, att få komma och be husbond om
förlåtelse, och jag fick ingen ro förr.”
”Nå, hvarföre kom du inte?"
"l)et kunde jag omöjligt göra, om jag ej på
något sätt kunde visa er, att jag hade allvar med
min ånger. Dertill grämde mig dag och natt att
jag ej kunnat ersätta er skada. .lag hade
slutligen kommit på den tanken, att om jag kunde
hemta med mig ett par hästar, åtminstone lika
statliga som den döda, så skulle jag komma och
begära förlåtelse. Detta blef till slut min dröm.
både som vaken och sofvande. Jag tänkte knappt
på något annat. Men livad kunde jag samla som
soldat? Ringa byte gjorde vi. Jag gaf tjensten
hin, sa snart jag kunde slippa fri, och så var jag
i några år trädgårdsarbetare hos fru Ebba på
hennes gods, men hur jag än knoga le på dalern,
icke kunde jag der mycket lägga ii op. Men så
kom jag öfver till hemlandet, och tog tjenst som
trädgårdsmästare hos herr Gödicli 1’incke. När
jag hade tjenat der några år, började jag smått
fundera på att tala vid min husbonde, om huru
jag skulle få hästarne köpta, ty jag hade nu
pengar, så jag tänkte det något skulle förslå. Men
se, så kom en vacker dag klubbh.ireu till oss och
brände opp godset och förstörde trädgården, och
aldrig hittade jag af mina pengar, bara några
hopsmälta silfverklumpar, och det var ej viirdt
tjerndelen af det som brunnit.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
