Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som lättast kunde bortföras, utan att saknas. I‘å
slutet uppstod nästan en strid emellan fru Metta.
som alltid ville stoppa något till i slädan, och
Elias, som påstod att omöjligen mera finge
pålastas. Slutligen satte sig Elias opp på lasset och
körde boit, oaktadt alla fru Mettas påståenden,
att denna lilla påse åtminstone icke skulle göra
något ondt. Men Elias lät ej sliga sig, utan reste,
och lyckades äfven att oanmärkt hinna åter till
sin herre på nybygget i skogen.
På länge skulle nu hustru och dotter icke få
höra något af herr Erik, ty man hade
öfverens-kommit att undvika al ty meddelande, för att icke
på något sätt derigenom misstanke skulle väckas.
Fru Metta var nu åter vid sitt vanliga lynne och
rustade och ordnade, för att afträda godset. Hvarje
vrå fejades och skurades, hur fint och ordentligt
der iin förut må hafva varit. Alla verktyg och
tillbehör på godset eftersågos och reparerades, och
en högst ifrig verksamhet rådde öfverallt, for att
hinna ordna hvad som möjligen hunnit komma i
oskick, under den tid fru Metta varit borta på
Wiken.
"Kära morkär”, sade Sigrid en dag, på sitt
vanliga lugna sätt, ”hvarför gör J er så mycket
bråk och vedermöda. Tar herr Sivard Oxe
godset af oss för intet, så må väl hans fru laga här
i ordning åt dem.”
"Nej, se det skall aldrig ske, att någon, och
minst hon, den uppblåsta hönan, skall säga att
någon behöft städa efter mig. Ila de lismat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
