Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var afton, då de båda fruntimmema
anlände till Åbo. Som förut var öfverenskommet,
togo de qvarter hos ett adeligt hus der. De
re-saude voro trötta af färden öfver hafvet, som
denna tid ännu upptog många dagar. Snart
be-gåfvo de sig derföre till hvila, och den allvarliga,
sorgklädda frun, som varit Sigrids beskydd under
resan, tog nu godnatt af henne med en kyss på
pannan och ett vänligt "god natt, mitt barn.’- En
ung tjensteflicka stod vid dörren, färdig att
beledsaga Sigrid till hennes rum, och att vara henne till
oppassning; och hon beslöt i sitt sinne, att den
unga sorgklädda, som hon hörde kallas jungfru
Sigrid, var dotter till den likaså sorgklädda frun.
Sigrid somnade snart och sof, trött efter
resan, långt in på morgonen. Den unga
tjenste-flickan stod. när hon vaknade, tillreds att betjena
henne. Flickan började nu undanskjuta
fönsterluckorna. för att insläppa dagern. "Nå, hvad i
all verlden”, sade hon halfhögt, ”tror jag icke
minsann, att herr Enevald Fincke redan så här tidigt
på morgonen går på besök till sin brud.”
Sigrid stod vänd ifrån henne, så att flickan
icke kunde se huru hon först blef blossande röd,
så blek. Snart hade dock Sigrid vunnit så
mycket välde öfver sig sjelf, att hon kunde fråga
hvad flickan sade.
”Ah, jag undrar bara på en ung herre, hvars
brud bor här midt emot. att han så här tidigt
går på visit. Nog tycks han då borda ha tid att
vakta opp henne, icke lär han få henne så snart.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
