Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gångeu fru Metta, sedan Sigrids liemkomst, syftade
något på det uppslagna giftermålet. ”Men nu”,
tilllade hon, rkan jag ej leiuua dig, barnet mitt,
ensam i verlden.”
”Jag följer med, mor.”
rDu, nej det går icke för sig. Ser du, Siri,
jag har lefvat öfver min bästa tid, för mig är ej
skadan stor att lemna verlden och dessutom skall
man for sin man öfvergifva fader och moder; och
se, för herr Eriks skull, ville jag gerna lefva hvar
som helst, ja, låta folk hålla mig för en lågburen
lxmdqvinna. Jag vet ju väl dock sjelf, att iuför
vår Herre och mitt samvete är jag af god och
iidel blod. Arbeta kan jag, och fattigdom måste
man bära. Men du, kära barn, du är ung och
skall nu just hörja din verld. Du måste lefva
i verlden och blifva försörjd af en man efter ditt
stånd; och allt detta kan icke ske der borta i
ödemarken, der herr Erik vistas. Der blefve du en
fattig bondetös, och ditt unga lif får ej kastas
bort utan glädje.”
’’Morkär, icke är jag utan glädje hos far och
mor.”
”Nej, nej, barn, icke låter det så sig göra.
Icke får du uppoffra hela ditt timliga viil. Vi
måste väl tåla tiden, huru det än är. Kanske
ock den tyranniske hertigen blir mätt af blod, så
att det blir mindre farliga tider för far.”
Sigrid kunde icke förmå sig att uppgifva det
skiil, hon hade att för Enevalds frihet vilja få, om
möjligt, försvinna for hela verlden. Hon fruktade
att icke kunna undgå att visa sin moder det stora
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
