Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tröst och fägnad, bjöd hon till efter förmåga, att
visa ett sådant.
Fru Metta hade medfört litet penningar,
såväl sved- som nyodling hade varit gifvande och
hö hade man samlat tillräckligt. Ladugården
kunde ökas och en rask piga antagas. Vintren kom
och Elias hemtade de i förvar satta sakerna.
Nybygget blef allt trefligare, och snart fanns på tio
mil omkring intet hemman, der så mycken
tref-nad och nätthet herrskade; och Koivulafar och
Koivulamor och Koivula Siri omtalades småningom
på bygden, der närmaste gårdar lågo.
XLI.
Många år hafva förgått, sedan de här
skildrade händelserna tilldrogo sig, och nu sitta åter
i tornrummen på Qvidja personer, dem vi förr
träffat der. I en af de djupa fönstersmygarna
sitter fru Ebba; hon blickar drömmande ut öfver
fältet. Vår och solljus hvila öfver nejden, snö och
vinter öfver den höga qvinnans hjessa. Vinter
bor ock i hjertat.
”Föga gliidje lär väl för morkär återstå i
lif-vet", yttrade Johan Fleming nast före sin död,
och föga hade väl en stråle af glädje lifvat dessa
ögon sedan. Men stolt och med ädelt mod bar
hon lifvet; äfven sedan dess bästa önskningar och
fröjder slocknat.
Vid ett bord nära intill fönstret satt
Katharina Fleming, sysselsatt att läsa ett bref. Öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
