Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rigt lidande, slutat sin bana. Hon hade några
dagar förut sändt mig bud, att hon ville tala med
mig. Mig undrades öfver denna begäran, dock
infann jag mig bos den döende. Hennes ärende
till mig var, att hon måtte få sända dig en
hels-ning. Hon bad mig säga dig: att bon hatat dig,
ty du hade vållat hennes VVelams död, och hon
hade älskat dig, ty du hade ock älskat honom och
sörjt honom. “Hatet flyr vid grafven”, tilläde hon,
’1och, med ett endast af kärlek fyldt hjerta. vill
jag möta honom, mitt lifs enda blomma, som hröts
i förtid. Derföre vill jag ock sända henne en
vänlig helsning till afsked."
En djup tystnad herrskade en lång stund.
Minnen och betraktelser väcktes i de tre
fruntim-memas sinnen. Slutligen steg Hebla opp, öppnade
ett fönster af dem som vette utåt ägorna och sade:
’’luften är ljuf och helt sommarljum redan, denna
vackra vårdag. Solen lyser så klart och vackert
öfver vattnet derborta. Låt oss icke nu fördjupa
våra tankar i mörka minnen. Hade jag dock
Sigrid här! Jag längtar efter henne. Det var
något i hennes stilla, fridfulla väsende, som denna
vårluft påminner om. Hon har lofvat besöka oss.
Nu sedan vår unge prins Gustaf Adolf hlifvit
konung, kan ingen fara uppstå, om än någon skulle
fatta misstanke om hvem Koivulafar rätteligen är.”
"Också fru Metta har ju visat sig åter”, sade
Katliarina.
"Ja då kung Carl stundom började återge
indragna gods, åt de döda herrarnes enkor, så
hoppades hon att ock kunna återfå något. Åtmiustone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
