Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’Nej, Enevald, det är för sent!” sade Sigrid
med återvunnet lugn. "Jag var ung, mitt sinne
var mjukt. Qvinnau silges ju vara skapad icke
för att sjelf glädjas af att lefva, utan blott för
mannens skull, och jag kände i mitt hjerta, att
jag skulle velat lefva blott för att tjena eder i
kärlek ocb för att, i livad jag det kunnat, göra
eder glädje. Nu är det för sent”
"Nåväl, låt det förflutna vara glömdt. Kan
icke jungfru Sigrid Liljeholm finna sig vid att sluta
ett förbund nu? Vill hon icke gifva sin band åt
den man, som nu ber henne derom?”
"Herr Enevald, jag är icke mera den unga,
mjuka flicka, som kunde lefva för att tjena, för
att forma sig efter sin make. för att bortge sig
sjelf och sin egendomlighet och försvinna i honom.
Detta var jag fordom, och ändå har jag alltid,
äfven då. trott att ära och samvete blifvit mig
gifna af Gud, och har hoppats att för dem
ansvara inför honom. Aldrig har jag trott, att
någon annan skulle svara for mig, lika litet som jag
ansett mig kunna eller vilja, ansvara for någon
annans heder och ära. Tidigt redan tvangs jag
af omständigheterna att handla på egen hand,
ledd endast af livad mitt samvete sade mig höra
göra och våga. Nu har jag redan länge varit en
sjelfständig menniska, utan någon annan än Gud
och mitt samvete att ansvara intor, och jag har
lefvat så godt jag förstått. För länge har jag
lefvat sjelfviskt, för att numera kunna bortkasta
mig sjelf och blifva en ödmjuk hustru. För länge
har jag lefvat ensam, för länge ansett min ära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
