Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken - 1. Notre-Dame
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i spetsbågestil, den genombrutna raden av tjuguåtta nischer
med konungabilder, det väldiga rosettfönstret i mitten,
flankerat av två mindre, det höga och luftiga galleriet av
arkader, på sina kolonner uppbärande en tung plattform, och
slutligen de två svarta, massiva tornen med sina skiffertak,
delar som harmoniskt sammansmälter till ett storslaget helt,
placerade över varandra i fem jättevåningar. Utan att
hopgyttras, utvecklar sig allt för ögat i sina otaliga enskildheter
av bildhuggar- och ciseleringskonst och förenar sig mäktigt
med det helas lugna storhet. Det liknar en väldig
stensymfo-ni, en underbar produkt av ett helt tidevarvs förenade
krafter, i vilken man i varje sten på hundrade sätt ser arbetarens
fantasi, ledd av konstnärens snille; korteligen ett
människoverk, högt och mäktigt som Guds skapelse, vars dubbla
karaktär, omväxling och evighet, den tycks ha ryckt till sig.
Vad vi sagt om fasaden, gäller hela kyrkan. Och vad vi sagt
om katedralen i Paris, gäller om hela medeltidens
kyrkobyggnadskonst. Allt i denna konst är som framsprunget ur
sig självt, logiskt och proportionerligt. Har man mätt upp
jättens stortå, har man lärt känna hela jättens storlek.
Men låt oss åtevända till Notre-Dames fasad, sådan den
ännu framträder för oss.
Tre viktiga saker fattas numera på denna fasad. För det
första den trappa med elva trappsteg, som fordom ledde upp
till den från marken; dessutom den nedersta raden av
skulpturer, som upptog nischerna i de tre portalerna, och
slutligen den övre raden av tjuguåtta av Frankrikes äldsta
konungar, som kantade galleriet i första våningen, från och
med Childebert till och med Filip August.
Det är tiden, som låtit trappan långsamt försvinna genom
att sakta men säkert höja markytan i la Cité. Men fast den,
ett i sänder, uppslukat de elva trappsteg, som gjorde
byggnadens höjd ännu mera majestätisk, har tiden måhända
givit kyrkan mer, än vad den berövat densamma, ty det är
tiden som förlänat denna århundradenas mörka färgton, som
gör ålderdomen till de monumentala byggnadernas
skönhetsålder.
Men vem har tagit ned de två raderna skulpturer, så att
107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
