Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken - 5. Mera om Claude Frollo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lustig och klipsk, vilket kom den äldre brodern att småle.
Claude hade anförtrott honom åt samma Collège de Torchi,
där han själv tillbragt sina första år under studier och
be-grundanden, och det grämde honom, att detta
sanktuari-um, som en gång i tiden haft en sådan glädje av namnet
Frollo, nu skulle bli skandaliserat av det. Emellanåt höll han
mycket långa och mycket stränga moralpredikningar om
den saken för Jehan, som åhörde dem med största
uppmärksamhet. När allt kommer omkring, så hade den unge
lymmeln ett gott hjärta — såsom man ser i alla komedier.
Men när moralpredikningen väl var över, återvände han
helt lugnt till sina upptåg och pojkstreck. Ena gången var
det en béjaune (gulnäbb), såsom nykomlingarna vid
universitetet kallades, som fick smörj såsom ett slags
välkomsthälsning — en dyrbar tradition, som omsorgsfullt omhuldats
och gått i arv ända till vår tid. En annan gång hade han
uppeggat en skara studenter, som på klassiskt maner kastat sig
över en krog, slagit krögaren "med angripande käppar" och
glatt plundrat krogen, varvid de till och med slagit
bottnarna ur vinfaten nere i källaren. Och sedan kom en rapport,
vackert uppsatt på latin, som ordningsmannen fromt
lämnade fram till dom Claude med denna jämmerliga
överskrift: "Slagsmål, ursprungligen framkallat av
vindrickan-de". Och till sist sades det — o, förfärligt om en sexton års
pojke! — att hans utsvävningar ofta förde honom ända till
Rue de Glatigny.
Bedrövad av allt detta och kränkt i sina mänskliga
känslor, hade Claude ännu ivrigare kastat sig i armarna på
vetenskapen, denna syster som i varje fall inte skrattar en rätt
i ansiktet, utan alltid gengäldar en, fastän emellanåt i
mindre fullviktigt mynt, den tillgivenhet, man ägnat henne. Han
blev således allt lärdare och lärdare och samtidigt allt
dystrare som människa.
Alldenstund Claude Frollo i sin ungdom genomströvat
nästan hela kretsen av allt mänskligt vetande, det positiva,
yttre och tillåtna, såg han sig tvungen att gå ännu längre och
söka annan näring för sitt intellekts omättliga hunger.
Antikens symbol av ormen, som biter sig i stjärten, är särskilt
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
